Hej alla!

Idag har jag gått och funderat på vilka krav jag ställer på mig och min omgivning om de är rimliga eller helt orimliga??

Jag vill själv tro att jag ställer krav på de i min omgivning som jag själv kan leva upp till, men är det verkligen så?
Svaret kan tyvärr inte jag ge för det är min omgivnings mening som betyder något..

Mina förväntningar på omgivningen är de för höga?

När det gäller mina barn vill jag tro att de nog har en uppfattning att de måste leva upp till något som de tror jag förväntar mig, men det är inte så att jag har krav och förväntningar på dem utan jag vill bara att de försöker göra vad de tycker är rimligt för att nå upp till sina EGNA mål.. Ibland tror jag de försöker göra mer för att de vill synas men det behövs inte för jag ser dem då de är mina ögonstenar..
Det ända som kan hända när de försöker är att de känner ett misslyckande om det inte blir som de vill... Jag finns här oavsett vad som händer, jag finns här alltid för att falla tillbaka på...
Den som aldrig har misslykats har aldrig prövat en utmaning.
Misslyckas flera gånger men ta hjälp när det känns omöjligt.

När det gäller förhållande så finns det bara ett krav och förväntning och det är komunikation och ärlighet, två byggstenar som gör fundamentet stabilt och omöjligt att rasera..

När det gäller vänner så har jag en förväntning och det är att jag är alltid här för er men stäng inte dörren när jag behöver hjälpen...

Har förlorat några vänner på vägen här i livet under de olika faserna en del var verkligen vänner men vi växte åt olika håll, en del var vänner så länge det känade syftet, och några vände kappan i vinden...

De flesta vännerna står kvar dock... Jag är lycklig som har sådana vänner...

Jag lever med totalt utebliven bitterhet då det tar energi och accepterar bara läget.

Sitter med en tanke och en oro nu som känns mindre bra men tar det här en senare dag..

Jag skulle uppskatta om ni lägger en kommentar på vad ni har för krav och förväntningar på er själv och mig t.ex. gärna vad ni tror jag har för krav på er...

Avlutar litte smått med ett leende då Alex lag gick till A-slutspel idag i laxacupen i Halmstad.. gött jobbat...
pssst Äntligen fick jag träffa Johanna igen har saknat henne men kan inte skriv hur mycket här då hon läser min blogg....

Pssst nr 2 Min käraste Diana jag saknar dig här i husvagnen puuuussss..

Camping kramar på er alla där ute......