Sitter sista kvällen innan jag blir inlagd och tänker på hur det kommer och gå.
Har nog vant mig vid tanken att sjukskrivningen kan bli ca 6 veckor eller mycket lättare arbete i alla fall, typ åka runt och fika m.m.

Ja jag är fortfarande rädd men hakuna matata det finns värre saker som skulle vara värre.

Tack alla ni som hört av er efter förra inlägget och nu när jag läst det så var det nog lite värre än det verkligen är men jag bara skrev från hjärtat..

En sak vet jag och det är att känslor leker man inte med utan de vårdar man och respekterar och det spelar ingen roll om det är rädsla eller kärlek.

Det är fullt normalt att prata om dem och vara öppen annars finns det ingen mening det är inte bra och bära allt inom sig man spricker till slut..

Ytterliggare ett steg i livet en erfarenhet rikare och det är tydligt att vänner och familj betyder oerhört mycket.
Jag uppskattar er alla även om jag glömer säga det mellan varven då jag inser att min liv rusar och jag med det, stressen tar över och jag hinner inte stanna upp för att uppskatta det och de som finns runt mig...

TACK till alla er jag älskar er verkligen..

På en barometer från 1 - 10 så ligger jag på 6 så ett par grader måste jag upp och det kommer när väl denna helgen är över...

Vill ni ta en fika nu när jag går hemma så hör av er jag behöver träffas och slå ihjäl lite tid och vad kan vara bättre än att göra det tillsammans med er....


Varma kramar på er alla och när ni skickar era tankar på min nu under min sjukhus vistelse så skicka de även till alla de sköterskorna som måste stå ut med mig där inne...  :-)

puss och kram......

När någon frågar en hur det är, är då den personen verkligen beredd på att lyssna oavsett hur lång tid det tar?
Hur är det att nå botten? Och hur vet man när man når botten??

Har mått piss en lång tid nu och kämpat för att behålla gnistan har kämpat för att ha möjligheten till att finnas för andra men verkligheten är en helt annan.

Och till på köpet så har jag fått diskbrock på halsryggen och en akut operation väntar, detta har drabbat mig som aldrig varit sövd aldrig varit inlagd aldrig brutit ett ben.

Har fått frågan om jag är orolig och nej det är jag inte jag är livrädd och detta är för att för första gången i mitt liv så ligger mitt liv eller öde i någon annans händer.

Jag har vänner som vet hur jag är och hur dåligt jag mår jag har vänner som finns där när jag vill som man alltid kan räkna med och det är den största lyckan man kan tänka sig det är det samma som att vara miljonär när man har vänner som verkligen finns där.

Allt kommer att ordna sig men det kommer att ta tid, har lite annant att ta tag i efter operationen det kanske är dags för terapi vem vet..

Men kära med människor tänk på en sak att om ni frågar hur det är med någon, se då till och ha tid att lyssna då också.

Mina kunder är helt underbara de har verkligen förstått och gjort en del av mina arbetsdagar helt underbara..
Ser framemot att jobba med dessa personer i många år till.

Det är nog lite som man brukar säga att så som du bemöter personer här i livet så blir du bemött..

Men min vardag består av smärta och smärtstillande en värld som operationen ska göra slut på som tur är..
Johanna min dotter har verkligen haft tålamod med mig och mitt humör och avlastat mig så mycket men både hon och Alex är ju mina änglar..

Jag har även fått stöd under mina läkarbesök vilket jag sa att jag inte ville ha men det har varit skönt att du stöttat mig och stått ut med mitt vresiga humör. Tack..

Så varför jag lägger in detta inlägg nu är för att berätta att jag mår skit och det tar tid innan jag är på banan igen hoppas ni har förståelse och tålamod med mig. Jag kommer kanske verka lite asocial men ni som känner mig så är jag raka motsatsen...

Någon som känner sig åtsidosatt eller bortglömd så kan jag säga att så är det inte det är bara så att jag orkar inte.

Och ni som läser detta så läs det som info inte som att jaha han vill ha medlidande för det är det sista jag vill ha och behöver för jag vet att ni finns där och finns kvar sen också..

Jag ber inte om ursäkt för mitt sätt just nu utan kompenserar er gärna senare..

Många varma kramar på er från lilla ynkliga mig (trodde aldrig att jag kunde känna så här).

Hej alla goa vänner som sökt här efter ett inlägg men dock inte funnit något.... Detta är för jag helt enkelt inte hunnit eller orkat..

Vet inte riktigt var jag ska börja men försöker väll ändå..

Julen var väldigt annorlunda i år då barnen inte var hos mig det var faktiskt första gången som jag firade den utan barn och familj..
Men som tur är så har man vänner som ser det som naturligt och gjorde min jul varm och kul ändå.. Ett stort tack till er..

Nu hoppar jag fram till idag den 13/1 40 år efter 1971 och den dagen jag föddes..

Jag har både våndats och väntat på dagen, detta inte för att jag har någon kris eller känner mig äldre/gammal utan för hur dagen ska bli....

Jag fixade lite med jobbet så jag bara skulle glida ut en stund på morgonen för att sedan vara ledig och rå om mig själv... meeeen så ville inte mina vänner....

Telefon började ljuda kl 06:00 på morgonen och väckte mig men jag lyckades somna om efter att satt ner ljudet på telefonen.. Och det hjälpte inte för kl 07:00 stormar fyra vänner in i lägenheten som tydligen fått över min dotter till den mörka sidan... (hm jorden går runt)..

Men va fan syftet var gott och ja jag har faktiskt aldrig blivit så överraskad i hela mitt liv.. Så frukost på systra och brödrar blev det mmmm gott.. Och till fantastiska fyran Anette, Åse, Marlena och Patrik tack ni är så goa även om jag var trött resten av dagen så är ni så jäkla goa... jjaaa du också Johanna......

Efter frukosten så fick jag äntligen duscha för det hann jag inte med direkt när jag väcktes och raka mig... hm..

Ner på jobbet och ta några samtal och frukost med kollegerna eller mina helt underbara kära kolleger som förgyller varje dag i mitt liv... Tack för gratulationerna till er...

Sen blev dagen min egen tills skolan slutade jag gled runt och testade bilar, lunch , fika snackade med gamla vänner..

Något som faktiskt förvånat mig är att telefon har ringt och tjutit hela dagen med gratulationer och jag kan bara säga tack till alla er... vänner, familj och kolleger.......

Så vad innebär 40 år för mig??? Jo jag ser det som att halva mitt liv är avklarat för jag tror jag blir ca 80 år..
Under dessa första 40 åren har en massa hänt och jag tycker att det har varit överlag mycket bra även om vi alla har vissa perioder här i livet som är mindre bra..

Vad jag värdesätter är alla de människor jag mött genom åren på olika sätt och alla de som blivit mina vänner för de vänner och familjen som jag har är det mest värdefulla jag har i livet, det är ni som gör varje dag unik, det är ni som får mig att le, det är ni som jag har i mitt hjärta.....

Dagen avslutades på Malmös bästa Thai restaurang med vin. Så jag har haft en underbar dag men något saknas och ja det är festen..

När det gäller min 40 års fest så lovar att det kommer när värmen kommer då lägenheten blir lite för liten och en hel del vänner är utomlands för stunden...

Så mina vänner ett stort TACK för gratulationer och preseter denna dagen.. Jag älskar er alla...

Johanna och Alex till er vill jag bara säga att jag älskar er ni betyder allt i mitt liv och tack för allt..

Söndag 28/11

Ok jag sa att jag skulle skriva något varje dag här på bloggen och redan efter knappt en vecka så har jag misslyckats... MEN JORDEN SNURRAR ÄNDÅ!!!

Så med handen på hjärtat så kommer det inte bli varje dag... vänj er!!

Denna helgen har inte varit som alla andra, Det kändes jätte konstigt att lämna av Johanna på stationen för att hon skulle åka upp till Hässleholm och sedan en timme senare hämta Alex på stationen för att tillbringa helgen själv med mig.. Det konstiga var känslan av att jag inte tillbringade helgen med båda mina ögonstenar samtidigt.

Men det positiva är att jag fått mycket tid och mys med min son vilket vi verkligen behövde.

Och som vi sprungit i affärer efter just de rätta kläderna då Alex på ett positivt sätt blivit mode medveten.

Så en helg med shopping, bio och mys har jag nu lagt bakom mig.

Nu Söndag kväll och maten, disken, dammsugningen är avklarad och jag tillsammans med Johanna sitter och tittar på Ensam Mamma Söker.

Jag ställde frågan till Johanna vilken typ av tjej som skulle passa mig och blev väll inte helt överraskad över svaret..

Vill ni veta?? mmm kan tänka att ni vill det...

Johanna tyckte jag skulle finna någon som är beredd på att kompremissa "ge o ta" vara en mysig kramgo tjej med lätt till skratt och veta vad hon vill här i livet.
Inte vilja ha barn men ok om hon redan har och vilja vara "extra mamma"...

Oj oj oj känns som omöjligt uppdrag.....

Det Johanna inte vet är att hon verkligen träffat rätt på en del egenskaper som jag söker hos en flickvän.

Jag har haft ett lätt liv och inte behövt ta hänsyn till så mycket, inte behövt fråga om lov när jag dragit iväg, lagt tid enbart på mig själv. ( förutom när jag haft mina barn ).
Nu är jag tvungen att ta hänsyn, tvunge att anpassa mig, och sätta mig i andra rummet.. Vilket är helt underbart och jag som person vill ge, jag vill finnas till för andra, jag vill skänka glädje, jag vill ge möjligheter till andra.

En framtid med någon annan förutom mina barn är inte helt problem löst men finns det något förhållande som är helt utan problem eller små motgångar??

Hm låter negativt men inte alls menat så...

Jag är nöjd med mitt liv för jag är frisk, har två underbara barn, har underbara vänner, har mina föräldrar vid livet.
Vad mer kan man önska??

"Den som söker ska finna, endast ödet kan bestämma när"

Varma kramar på som hittar hit och dela gärna med er av kramen när ni lämnar denna blogg!

Onsdag 24/11

Sverige är underbart rent av unikt i mina ögon då man får uppleva fyra årstider!
Vädret idag gör att man verkligen längtar efter sommaren och uppskattar den underbara sommar som varit.
Att vakna och hitta bilen helt under snö för man inte fått in årets vinter vana med att ställa in värme timern i bilen är faktiskt helt ok.
För det innebär att en ny vinter är på väg in i våran hjärtan.
Att det tar dubbelt så lång tid att ta sig till jobbet är en lättnad då man hinner med två samtal istället för ett på vägen dit.

Postivt är också att man ser alla gångare tydligare även de som vägrar andvända reflex.

Tänk att stå på bygget och hjälpa till att ta emot matrial i kylan vilket gör att man längtar till kontoret och värmen samt nybryggt kaffe.

Det ända som inte var bra är att min löprunda som jag planerat inte blev av.... Men det är väl tanken som räknas har jag hört.

Vad jag skulle vilja göra är att dra iväg till en stuga i skogen eller fjällen utan el och mottagning på telefonen, En tänd brasa massa ljus, go middag lagad på gas spisen, ett glas gott rött, och ett mysigt trevligt sällskap...

Nej alla ni som klagar på kylan: Klä på er!
Nej alla ni som klagar på snön: Gör en snöängel ha snöbolls krig. (uppskatta barnet inom er)
Nej alla ni som klagar på halkan: Kör försiktigt, livet tar inte slut för att ni är sena. (jorden fortsätter snurra)
Nej alla ni som klagar på årstiden: Ni kommer alltid klaga för i sommras klagade ni på att det var för varmt i våras regnade det för mycket och i höst blåste det för mycket. Så klaga ni för jag lyssnar inte...... :-)

Min dag har varit underbar och min ödmjuka inställning växer för varje dag för jag lever och allt känns bättre för varje dag...  Tack Anette du fick mig att tänka!!

Pssst ett tips för er som fryser.... Kramas!!!!

Tisdagen 23/11

För att skapa tid och harmoni så måste vi priotera in saker och bort en del.
Vad är det som påverkar oss hur vi prioterar?

Jag valde att vakna extra tidigt idag och dra iväg mot HK i Falkenberg för att komma hem i vanlig tid.
Men som vanligt blir det inte alltid som man tänker sig!
Vädret gjorde att resan tog längre tid och jag kom i väg lite sent då jag lyckades stänga av klockan och somna om en liten stund.

Men Hakuna matata....

Så då gäller det att börja priotera bort saker för att få dagen att gå ihop. Vad som valdes bort var lunch, fika rast, och eftermiddags kaffe..... (inte bra)
Kom hem lite sent men va fan gör det vi drog till IKEA där min dotter valde en tjusig tavla och vi prioterade bort matlagning hemma mot kycklingkebab idag. Allt för att vinna tillbaka lite tid...

Så hela tiden gör vi val och prioteringar här i livet men det vi inte tänker på alltid är konsekvenserna för våra val.

Har ni någonsin tänkt efter innan på vad era val här i livet påverkar er senare??

Denna veckan innehåller besök på gymnasieskolor i Malmö där det är öppethus inför Johannas val, sen i morgon kväll funderar jag på en joggingtur i Bunkeflo medans Johanna tränar..

Det innebär att vi har två händelser som ska prioteras in i våra liv och kommer påverka oss därför gäller det att mina tankar på joggingturen inte förblir mental träning utan att jag verkligen kommer ut i morgon och Johannas val till gymnasiet påverkar verkligen henne..

Min blogg håller på att ändra utseende och dett för jag har bett en helt underbart go tjej som är en vän till Johanna att hjälpa mig fixa till en crazy/annorlunda sida så lägg gärna en kommentar om vad ni tycker.

Kramar på er!

Måndag 22/11

Mitt mål är att inte hamna i en vardags slentrian utan skapa just den lilla förändringen varje dag.
Tror det är slentrianen som får så många och tro att vardagen är tråkig.

Vad är en förändring? Vad betyder det för er???

För mig är en förändring när något inte är sig likt men ursprunget ändå finns där!

Vad är en förvandling? Vad betyder det för er???

För mig är en värvandling när något ändras helt och förblir ändrat!!

Vad min vardag gjort sedan i börja av November är att förvandlas och det har förvandlats till något väldigt positivt. Vad jag gjorde innan detta var att kämpade för att skapa en ändring men det blev bara små förändringar.

Jag ångrar inget i mitt liv för varje stund, varje tillfälle är en erfarenhet, ett tillfälle att lära sig något för att skapa något bättre.

Att gå upp kl sju, åka till jobbet, stressa hela dagen, åka hem halv fem, laga mat, diska, plocka/städa, ev läxhjälp (om jag klarar den nivån), lite tv, säng elva.... många skulle säga faaaannnn va tråkigt...

Men jag vaknar på morgonen även om jag är lite trött med ett leende och detta gör jag för att jag får tillfället att uppleva ännu en dag. Jag får möjlighet att sprida glädje möjlighet att skapa något få umgås med unika människor för varje person ni möter i vardagen är unika inga är lika...

Vet att vissa redan tycker jag börjar bli tråkig men jag gör vissa förändringar för att bryta mönster som t.ex. i Lördags när man kl nio på kvällen började dricka isvatten istället för öl... som att välja att gå hem när vänner går på ett sista ställe...

Så både förändringar och förvandlingar är bra, rent av positiva det handlar bara om när de inträffar och var vi står i livet och hur de påverkar oss just den stunden.

"Att finnas för sin omgivning och alltid ställa upp är att ge en bit av sig själv, den biten är guld värd och går inte att väga eller värdera"

Så ännu en dag i vardagen är snart till sitt slut och denna dagen kommer inte tillbaka så det ni fyllt dagen med går inte att förändra så ångra det inte utan ta lärdom av det till morgondagen.